Recept: Kallmarinerad Kyckling

På begäran kommer här kycklingen från bröllopsbufféen. Utmärkt till buffébord och funkar nog alldeles utmärkt att göra till middag med. Det hoppas vi, för imon ska vi äta den till bakad potatis när vi får middagsgäster.

Den går att göra upp till två dagar i förväg, men ska tydligen (enligt grundreceptet som jag skrotat o gjort om) gå och servera direkt.


1 kg kycklingfilé alt kycklinginnerfilé
salt o peppar att krydda kycklingen med
1 dl balsamvinäger Mango
1.5 dl rapsolja
1 tsk torkad rosmarin
1/3 kruka färsk timjan
1/3 kruka färsk oregano
1 klyfta vitlök


*Stek kycklingen i stora bitar (tinad) i ugnen med lite salt och peppar på 200 grader tills den är helt genomstekt. (Går att försteka den i panna med för att få lite yta.) I varmluftsugn 15 min + 10 min under folie).
*Låt svalna och skär i centimetertjocka skivor i fibrenas riktning.
*Lägg i marinaden, låt gärna stå iallafall någon timme. Men gärna över natten.
*Ät och njut!

Marinad:

Grovhacka de färska örterna. Pressa i vitlöken. Blanda med övriga ingredienser.

Lycka till!

Ang kyrkan

Efter att jag skrev sist började vi gå i svenska kyrkan iallafall. Insåg att vi nog faktiskt snarare vill hjälpa dem på fötter och försöka få in lite mer unga.

 

Sen är Madde, Anna-Maria och Christina skäl nog att vilja gå där. Så himla goa människor. En sort för sig och bara att ha dem jobbandes där gör att det är värt det. Vi har tillochmed varit med och planerat nästa veckas gudstjänst. Så det blir nog bra. Kul att få delta lite med. Bara att hoppas att vi kan dra mer folk och öka de unga i kyrkan.

 

Är ju massor med familjer som är på småfolket, så borde sannerligen kunna vara fler även i kyrkan.

 

//Martina

Kyrkfolk

Vi vill gärna börja gå i kyrkan igen och känna att vi har en mötesplats att träffa fler i samhället och samtidigt få ta del av kyrkligheten.

 

För några veckor sen var vi i Svenska Kyrkan, och den gången vi var där så var det bara pensionärer och vi. Första tanken var "wow, vilken duktig sjungande församling i psalmerna", sen reste sig de 4 första raderna och fram gick en kör. Där var den förklaringen.

 

Det var helt ok att vara där. Men vi saknade folk i våra egna åldrar.

 

Så vi tänkte att vi skulle testa nästa samfund här i samhället. Och idag var vi därför i missionskyrkan hela familjen. Trots att jag egentligen helst är i Svenska kyrkans traditioner. Här var uppslutningen av folk betydligt större och åldrarna var fler. Just idag var det ett litet lovsångsband som spelade och 3 tjejer som sjöng. Det var även psalmer och det var helt ok. Sen kom predikan. Det började bra. Handlade till viss del om att respektera andras religioner, men att kristendomen var bäst. Väldigt sammanfattat. Problemet var bara att han pratade, och pratade och pratade och pratade... Jag tyckte så synd om de stackars pensionärerna som säkert också hade ont precis som jag. Många vred och vände sig efter ett tag. Men pastorn såg inte det eller valde att inte se. Tycker alltid att det är vad som är jobbigast i kyrkan, när predikningarna blir för långa. Hellre då att den är i två delar med en psalm eller sång emellan.

 

Men tycka vad man tycka vill, efter 1.5 timme var gudstjänsten slut och det var dags för fika. DÅ började det jobbigaste av allt. I princip varenda kotte började komma fram och VARJE person gjorde följande:

*Presenterade sig och tog i hand
*Frågade om vi var nya och välkomnade oss dit

*frågade om vi var nyinflyttade och hur det kom sig att vi flyttat dit

*frågade var vi bor o om vi trivs

*frågade vad vi gör o jobbar med

 

Det var väl trevligt att vara välkommen. Men mest ville vi dricka vår kopp i lugn o ro. Kom ifrån kyrkan i princip sist av alla eftersom vi blev stoppade för att hälsa hela tiden. Vet inte hur många vi hälsades på av, men säkerligen ett 30-tal iallafall.

 

Och nu skriker lilleman, så är väl bäst att sluta med bloggandet.

 

//Martina

Bloggkollektiv

Så, nu har jag fixat o haft mig en stund mellan amningar och blöjbyten. Och äntligen har jag samlat bloggarna på samma ställe. Har flyttat bebisbloggen och lagt den under samma konto istället för att hålla på med bloggar i olika adresser.

Därför har den fått nytt namn och allt.

Har även startat en helt ny blogg som har med LCHF att göra. Där ska jag lägga upp egna och andras recept är planen.

//Martina

Julen närmar sig

På söndag är det första advent. Det betyder att det riktiga startskottet i landet har gått för att få hänga upp julstjärnor, och sätta stakar i fönstret. Det är dags att ta fram adventsljusstaken med sina fyra ljus och börja tända dem. Vissa kanske sätter tomtarna i fönstret redan nu.

 

Jag älskar denna tiden. Tycker om att inför första advent städa och få hänga upp stjärnan (visserligen brukar jag inte kunna hålla mig ifrån stjärnan så den åker ofta upp en eller två veckor tidigare).. Jag har ett litet vackert luciatåg som jag fick när jag slutade i gospelkören nere i småland för några år sedan. Det kommer också fram nu. Jag har dessutom två (om inte fler) adventsljusstakar att tända.  Och jag njuter i fulla drag av all mysighetsfaktor de där små förändringarna i hemmet gör.

 

Lite mer har kommit upp sen för varje advent.

 

Men i år, då är allt annorlunda. Nu står det flyttlådor på våra få tomma ytor och lägenheten är i allmänt kaos. Vi har en stjärna i fönstret och en stor tomte som Johan hittade i en låda som skulle läggas tavlor i åkte också fram. Men det är inte riktigt samma sak. Vi har sagt att vi ska plocka fram en adventsljusstake med. Men det blir ju aldrig samma sak i ett kaoshem som i ett nystädat.

 

Tredje advent flyttar vi. Sen har vi sagt att vi ska skaffa oss en gran och pynta vårt hus lite.

 

I samma veva är det lucia, och vårt lilla knyte kan tänkas komma när som helst. En lite konstig känsla att det är så vansinnigt mycket kvar som ska hända det här året. Mitt allra första luciatåg som jag satt ihop och övat in ska genomföras (ev utan mig). Jag ska göra färdigt det sista i mina ena kurs. Vi ska flytta. Bebis ska (förhoppningsvis) komma. Samtidigt ska jag hinna varva ner och slappna av lite inför förlossning och småbarnslivet. Men det löser sig. Det hinns med. Det måste det ju göra.

 

Vi lyssnar på jullåtar båda hemma och jul är det på jobbet i full prakt. Så julen omringar mig för tillfället. Tur på sitt vis, det kommer inte bli som vanligt något i jul. Kanske har vi en liten nyfödd att försöka förstå oss på, kanske har vi en mage som gått över tiden och som blir jobbigare för var dag att bära på. Det är jobbigt som det är just nu. Och för var dag känns det tyngre. Jag ska jobba två veckor till. Dock inte hela veckor. Nästa vecka är jag ledig på tisdag. Och veckan efter jobbar jag bara måndag och fredag. Sen eventuellt även luciadagen. För att få se mitt fina tåg och få ett fint avslut på jobbandet.

 

Tiden får utvisa hur allting blir.

 

//Martina

Kärlek!

Jo, men det är ju så här. Jag skriver inte riktigt här längre. Jag skriver kanske lite dåligt överlag, men framförallt inte här. 

Just nu skriver jag på http://imittinrerum.blogspot.com. Där har jag skrivit sen innan jag slutade skriva här tror jag. För jag ville kunna skriva om bebisen som växer i mig, och om hur jag mådde i samband med det. Och det kunde jag inte göra här, när jag inte ville berätta att jag var gravid. Nu känns det lite lättare att göra det. För nu har veckorna gått. Och så länge min mage inte är enbart fylld med gaser så växer den i bra takt. 

Vad som annars händer i mitt liv kan jag ju berätta, när jag ändå tänkte skriva ett inlägg på bloggen som börjat glömmas bort.. 

Imorgon tillexempel flyttar den stora kärleken hit och blir sambo med mig på heltid. Som det varit nu, har vi båda ansett att han veckopendlat ett tag. Men nu, nu är det nära!! Så fantastiskt roligt och underbart, att äntligen få leva under samma tak. Har nog vart värre för Johan som får åka fram och tillbaka varje vecka. Jag har väl haft nog av krämpor som så jag med, men jag har iallafall inte behövt förflytta mig varje helg. 

På måndag åker vi till grekland. Finns väl inget bättre sätt att fira ett nytt samboskap, blivande föräldraskap, födelsedagar (som varit, men framförallt den viktiga som stundar i höst) och även givetvis få fira kärleken. Att vi båda lyckats hitta så rätt. Känns väldigt skönt att få åka iväg på en resa tillsammans och bara vara glada och finnas för varandra utan att tänka på matlagning och städning. Det tar vi sen. Detta blir ju vår sista utlandsresa på länge som vi kan göra utan att behöva tänka på någon annan. Så vi får väl njuta lite extra av att göra vad bara vi vill!

Jag har lite svårt att tänka på massa annat, mitt huvud är just nu mest bara fokuserat på allt som händer. Samt på att jag måste ta tag i den här städningen här hemma. Vill inte att johan ska behöva komma hem och känna att det ser ut som ***. Vilket det nog till viss del kommer göra oavsett. Men inte så här illa som det är nu iallafall, det är ju alltid något!

Nu ska jag stoppa i mig lite frukost innan min kropp börjar bråka med mig, sen är det dusch och ta tag i tvätten och sist ett besök till vårdcentralen. Sen får jag förhoppningsvis sällskap av My och hennes lilla fröken, så kan jag diska och städa medan de sitter och tittar på och håller mig sällskap. 

Jag vet inte heller riktigt om jag kommer blogga just här så mycket. Så vill man inte läsa om hur det är att vara gravid, får man väl kika in här med jämna mellanrum och hoppas på det bästa.. ;)

//Martina

Paus

Jag har, som de som uppenbarligen kikar in titt som tätt märkt, tagit en välförtjänt bloggpaus. Och den kommer fortsätta ett tag till. Uppdateringar kommer ske när det är nåt som är viktigt.

På måndag ska jag göra antagningsproven till journalist. Wish me luck... Det går säkert bra, men lite läskigt med. Det är det ju alltid. Men det känns bra iallafall. 

Det här med att gå och lägga mig tidigare har förövrigt fungerat ganska bra. Så det är väl dags att göra sig i ordning och krypa ner snart, så man inte bryter ett inövat mönster.

På återseende. Så länge kan jag rekommendera blogglistan till vänster (som visserligen borde uppdateras) men som innehåller mycket läsvärt!

//Martina

Morgonpromenad

Känns bra att jag fått för mig att börja promenera lite mer till jobbet. Tar ju trots allt knappt en kvart. Särskilt stolt var jag när jag pallrade mig iväg kvart över sex imorse, när jag började halv sju. 

Ska nog försöka gå imorgon med. 

I eftermiddags var Frida här. Så kul att ses, var en halv evighet sen sist! Så var mycket att ta igen, och energin ökade rejält över att få umgås. Var skittrött efter en lång dag på jobbet, så tänkte nästan ställa in. Men istället blev det en lång stund! Bra det! Mer sånt!

Nu ska jag sova. Försöker komma in i nåt slags bra rutin.... hur nu det ska gå. Brukar inte hålla så länge.

//Martina

Transportstrul och Skåneland

I fredags var bussen så sen från Jönköping till Borås att jag precis missade tåget. Trots tappra försök från My på telefon för att hjälpa mig så gick det inte. Jag var helt inställd på att få betala dubbelbiljett, men hon som jobbade på stationen var snäll och lät mig åka på samma biljett.

 

En timme extra i Borås blev det trots allt, men värre än så var det inte.

 

På lördagen begav vi oss till Skåne och till Johans bror Daniel som fyllde år. Mycket nytt folk på samma plats. Men de var trevliga så det var ju bara bra..

 

Åkte hemåt på söndagen igen, och biljetten jag hade köpt för hemresan hade fortfarande inte kommit.. Så oron började ta tag i mig rejält.. Visade sig när jag ringde att den blivit avbokad samtidigt som jag bokade den. Suck. Så det var bara att punga ut med betydligt mer pengar och behöva åka buss istället. Det som jag hade tänkt att jag skulle få slippa...

 

Men men. Hem kom jag ju tillslut, och det var väl ändå huvudsaken.

 

Helgen har vart bra, och jag ser mycket fram emot nästa, när Johan kommer hit istället. Skönt att slippa hålla på och byta tåg och buss och ha sig!

 

Just nu rast,  och trots fint väder sitter jag inne. Uppenbarligen. Men jag tog en promenad till jobbet i morse och jag har vart ute en bra stund ändå. Och mer lär det bli.. Så det känns ok ändå.

 

//Martina

Long time, no seen..

Det blev inte mycket av det där med att tala om vilka äventyr jag utsatte Johan för i påskhelgen. Men jag får väl ta det lite kort nu. På fredagen bar det av till pappa för att äta middag med honom och Malin. Jag var nog den som var mest orolig innan, men det gick så bra så!  Så nu behöver jag inte vara orolig mer. Det bjöds på god mat, och sedan spelade vi "retro" och det är alltid lika kul.

På lördagen njöt vi av solen på en brygga vid Axamo. Picknick och trevligt sällskap i solen, kan det bli bättre? Vi utökade det trevliga sällskapet och åkte till Linnea och J och grillade o hade en trevlig kväll i vårvädret!

På måndagen var vi hos mamma och åt påskmiddag. Alla syskon med respektivar var där, så det var kul. Kändes fint att få ha en riktig familjemiddag ihop, utan att det kändes konstigt. Kändes väldigt naturligt.

Denna helgen som var, var min första nere hos Johan i Varberg. Han bodde i en mysig, men liten lägenhet. På lördagen var vi i Ullared en sväng. Jag köpte inte så mycket. Men nya gardiner, en ny jacka och några få plagg kläder. Typ. Men ja, det var ju bra oavsett. På eftermiddagen gick vi en sväng vid fästningen och fick känna på havets vindar.

Söndagen spenderades hos hans vänner Karl och Sara (och deras två barn). Även då fint väder, så man kunde sitta ute på deras altan. Alltid skönt med hus helt klart. Jag börjar känna lite så med, att jag borde fixa i ordning mina utemöbler och så, så att jag kan njuta ute ofta! 

Ja nu blev det en liten uppdatering, jag ska försöka bättra mig. Men det är mycket i mitt huvud som snurrar, som vanligt. Och det är ju bara att ta hand om i första hand.

//Martina