Sthlm och bloggpaus

Är i Stockholm. Kom igår, åker på fredag. Ska fira in det nya året här.

Blir ett ytterst kort inlägg, då jag i princip fortfarande innehar bloggpaus. Men passar på att önska ett gott nytt år och ett bra slut på det gamla året. Ska skriva mer av en sammanfattning och nyårsredovisning till helgen typ.

Förövrigt hittade jag en affär som sålde konstnärsmaterial idag, jag var tvungen att gå in. De hade rea och jag köpte några nya penslar. Vet ni att det är vardagslyx om något? Att unna sig en ny pensel. Kanske lika bra att det är långt mellan fiken, så man var tvungen att traska för att få sig den där efterlängtade koppen te.

Har även bakat idag. Känner mig så huslig, eller ja mest snäll. Som bakar fast jag inte behöver.

Jag återkommer om några dagar. Nu ska jag fortsätta med det jag gör. Andas och skriver klart skolarbetet. En uppgift gjordes klar igår och den andra har jag kommit typ halvvägs med idag. Men det är lugnt. Jag hinner.

//Martina

Ytterst sammanfattad jul

Dagen innan julafton, innan vi väl kom iväg hade jag hunnit vara i upplösningstillstånd, x antal gånger. Hann även med att sura åt min fader på intersport mitt framför försäljaren. Men han fann sig bra och fick trots allt berätta lite om skorna (fram tills han fick ett surt "vi tar det en annan gång. Men tack för hjälpen". Åkte sen till Göteborg och kusinerna som var julens första anhalt.

Åt middag alla tillsammans och var uppe sent. Som vanligt.

Julafton är en dag man inte ska stressa sig igenom. Vi sov tills vi vaknade. Jag, pappa och kära syster delade rum och när vi vaknat låg vi kvar länge och hade rimstuga. Om det är något min pappa är grym på, så är det värdelösa rim. Vi skrattade så vi tjöt. Och vi fick några rim nerskrivna, som vi faktiskt skulle använda.

Halv tolv åt vi frukost, för då var hela huset vaket. Som sagt, ingen idé att stressa här inte.
Halv två åkte de iväg och handlade det som glömts, två stängde affären.

Sen började vi så smått fixa med maten. Kalle Ankas jul tittade syster och pappa på. Men jag höll mig i köket. Som vanligt. Kalle tycker jag inte är särskilt mycket att spendera tid på.

Vi åt väl vid fem eller nåt sånt. Och det var gott som vanligt.

Årets julbordsfavorit, den rökta laxen med hemgjord hovmästarsås, Marias hembakta bröd och så gillade jag mina köttbullar skarpt. Även om det rådde lite delade meningar om just det.

Jag och Calle gick en promenad framåt kvällen och sen kom Maria, Stefan och Juni. Så då var det så småningom dags att befria den fruktansvärt fula plastgranen dess julklappar.. Många rim blev det och mys och glädje.

Pappa fick spelet "retro" av mig så det spelade vi sen framåt småtimmarna.

Och i all "dötid" spelade jag piano. Det var nästan det bästa med hela julen.. Ett hyfsat välstämt piano!

Juldagen började med sen frukost. Sen hastigt och lustigt åkte vi till Maria, Stefan och Juni för att de andra skulle äta lutfisk så småningom. Jag skulle ju med en buss till Jönköping så jag var bara där en timme innan pappa körde mig till stationen.

Bussen var sen och som tur var hade jag Linnea som hämtade mig. Vilket gjorde att jag kom hem lite tidigare, eller ja den tiden jag skulle om jag hade haft bussar som var i tid.

Sen ramlade folket in, och det blev en mysig, soft och fin kväll. Vi blev inte så många, 9 i slutändan, men var himla fint ändå.

Annandagen gjorde jag stan med Linnea en sväng. Nästan 1000 kronor fattigare blev jag några klädesplagg rikare..

27:e dec firade jag jul för andra gången. Denna gång med mamma. Julmat igen och sedan gröt och paketuppackning. Syster följde även med hem och såg "music and lyrics" med mig. Den är ju så bra!

Årets julklappar

Den bästa: 2 armband som kära syster gjort till mig! Så fina, jag trodde hon köpt dem.

Fick även, löpskor (eller ska få), vår kokbok, torrschampoospray, doftoljeljus (eller hur man ska förklara), dvd-spelare, 2 tröjor, ögonskuggepensel och en söt liten sak som Theo gjort.

//Martina

God jul

Nu blir det bloggpaus några dagar, som för så många andra. Beger mig snart mot göteborg. Julrimmen är inte skrivna så det får bli i bilen på väg dit. Hoppas ni alla får en fin jul med släkt och vänner.

GOD JUL!

//Martina

"Se dig om, är det här du bor?"

Se dig om, det är här du bor
Där hänger jackan, där står dina skor.
Vilka öden förde skorna hit?
Nu är liten stor
Nu är himlen vit..

Fick spontant Winnerbäck i huvudet när jag kikade mig runt i huset. Det hänger tvätt på en torkställning och det står saker på för tok för många ställen. Man kan inte tro att jag planerar att ha folk här på fredag. (Låter så neutralt att skriva fredag, som vilken fredag som helst.. Juldagen!)

I eftermiddag åker vi till Göteborg. Första gången på jag vet inte hur många år som jag firar hela julafton med pappa. Har ju firat vartannat år hos min mamma och vart annat hos Tommys mamma, sen på kvällen har vi åkt till pappa.

Eftersom vi är så sega och sena med vårat julfirande hemma hos pappa har det liksom funkat ändå. Men i år är det som sagt en heltidsjul med pappa. (Bortsett från att jag smiter hem på juldagen istället för annandagen..)

Men innan jag kan åka hemifrån måste jag städa i ordning. Diska upp det sista av disken. Bädda sängen. Lägga in tvätten och rensa bort den som är smutsig från golven.

Plocka undan lite med bland sakerna som ligger. Slå in julklappar, själv denna gången. Igår var det Fia som slog in mina julklappar medan jag målade klart kanterna på hennes tavlor (inklusive lite på min axel). Hon blev nöjd och jag blev nöjd och det var väl sannerligen tur det!

I övrigt köpte jag ett par jeans igår. Så nu har jag ett par snyggjeans! Både Fia och killen i affären tyckte att de satt super. Så jag får helt enkelt lita på dem. Jag tyckte väl iochförsig också att de satt bra. Lite sugen på att testa ett par gamla snyggjeans nu när jag insåg att jag fick krympa midjestorleken ett steg.

---

Idag är Ch sjuk, så blev inget jobb. Fick veta det redan igårkväll, så jag passade på att vara spontan. Och det var la tur det, hade kul.

---

Imorgon är det julafton. Det är faktiskt uppåt väggarna underligt. Hoppas julstämningen infinner sig när jag kommit till julstöket och julbråken i Götet.

//Martina

Läkarbesöket

Det gick bra. Helt klart. Mycket bättre än jag trodde, och blodprov och allt fick jag lämna med. Blev rekommenderad sjukgymnast (för axeln) och hon skulle kolla hur psykosociala avdelningen hade det. Får provsvar och svar i övrigt i Januari. Men det blir bra tror jag. Kändes skönt att ha varit där.

Lite lugnare på nå vis.

Har målat Fias tavlor nu med. Och blev rätt nöjd faktiskt. Hoppas Fian är det med.

//Martina

Julbord, julklapp o julkort

Julbordet var mysigt, kallt där bara. Men jag är ju van vid kyla numera. Fick en julklapp av jobbet med, presentkort på ikea och julgodis. Strålande, blir inga problem att spendera den julklappen!

När jag kom hem hade jag fått massor med julkort. Kul, jag skickar inga i år. Har ingen ork. Men är fruktansvärt tacksam över alla jag får. Tack tack tack!!

Min axel värker som jag vet inte vad, så har smort den med voltaren. Och nu ska jag sova. Hoppas jag kan somna fort nu när jag är på bra humör. För dagen har varit bra, full av bra saker. Småsaker kanske, men ändå viktiga. Och även om jag är trött och slutkörd, så ler jag.

Inte många timmar kvar tills läkarbesöket nu. Finaste Yenny följer med och jag är evinnerligt tacksam för det.

//Martina

En bra dag idag.

Även om jag inte visste vilken dag det var imorse och hade noll koll på att det var den måndagen My skulle komma o pyssla med mig, så är dagen bra.
Hann nästan klart med julklappen som skulle göras.. Nu ska jag strax åka på julbord med jobbet.

Ja, idag är en bra dag, idag mår jag bra. Fick höra att jag lät sprallig och glad på telefonen, var nog ett tag sen. Men skönt det iallafall. För idag är det än så länge en bra dag. Förhoppningsvis fortsätter den att vara det även nu när jag åker iväg.

Är så glad åt alla fina vänner jag har och att jag har folk som lyssnar och bryr sig i min närhet. Det är väl klart att jag är glad då?!

//Martina

:)

Just nu mår jag rätt så bra faktiskt. Pratat nästan en timme med Maria i telefon. Och det är skönt att prata med någon som förstår. Vem är liksom inte bättre att prata med än någon som har samma bakgrund i princip som mig själv, vet hur föräldrarna fungerar och tycker och tänker. Och som är småbarnsförälder.. Om det är nån som är stressad så är det ju dem. Fast som hon uttryckte det, det är ju ändå lycklig stress.

//Martina

Varför hyckla liksom.

Egentligen borde jag inte bry mig. Varför kringgå sanningen och varför inte skriva precis vad jag känner? VEM försöker jag lura att jag mår bättre än jag gör? Mig själv troligtvis, så jag kan gå tillbaka och läsa och känna att det nog inte var så farligt, trots allt.. Men det är det ju.

Just nu känns det förbannat länge kvar tills tisdag, jag hade velat att det skulle varit idag. Så att det gick över nån gång. Så att jag fick veta min dom. Vem försöker jag lura, jag vill inte alls veta. Jag vill leva i ovisshet och inbilla mig att jag mår strålande. Så att jag kan börja må bättre igen.

Pratar med folk, vänner, familj. Vissa nonschar mig och tycker att "det är väl inte så farligt.. Du ska se att det blir bättre om du tar tag i sakerna istället för att skjuta upp dem". Andra har varit där själva. Vissa skäller på mig och säger "Gör inget du BORDE, gör det du VILL". De flesta tycker på nåt sätt synd om mig. Men det är ju inte det jag vill. Jag vill inte ha massa medlidande och folk som tycker synd om mig. Jag vill ha en kram och vetskapen om att de finns där.

Jag vill känna att de bryr sig om mig. Men jag behöver bara veta det, jag behöver inte massa ömkan. Det blir inte bättre av det.

Därför fortsätter jag att lura mig själv. Berättar inte hur nära kollapsen jag känner mig, och berättar inte att jag känner mig gråtfärdig. Berättar för några få, utvalda. Sanningen. Hatar mig själv för det, för att jag är feg som inte står för vad jag egentligen vill säga.

Jobbade idag, det var en bra jobbdag, men jag var slut efteråt. 4 timmar. Tågresa, mat. Vanligtvis ytterst lugnt och skönt. Men jag fixade knappt det. DET skrämde mig. Jag är verkligen slutkörd nu. Vet inte vart jag är på väg, men jag vet att jag inte vill i efterhand läsa och tro att jag ska minnas vad jag skrev mellan raderna. När det är precis de ord som stått mellan raderna, som jag anstränger mig så för att glömma bort. Förtränga. Bortser ifrån.

Så jag säger det bara, rakt ut. Blundar och skriver med hjälp av tangentbordsminnet i fingrarna. Skriver och hoppas egentligen att ingen ska läsa. Jag mår inte bra. JAg mår fruktansvärt dåligt om jag ska vara ärlig. Jag är livrädd för att kollapsa. Livrädd för att gå in i väggen. Och fruktansvärt rädd för att jag ska vara mer sjuk än jag tror.

Fast mest rädd är jag för att inte bli tagen på allvar när jag är hos läkaren.

//Martina

24

Började skriva en lista idag i My´s sällskap. Vilket innebär att än så länge är My den enda människan som vet precis hur jag mår och alla tecken på det. Blev 24 punkter av saker som inte är som vanligt. Allt kanske inte har med stressen att göra. Men allt är saker som jag reagerat på.

Jag fick inte säga att det stör mig, så jag får väl säga att det känns sorgligt. För när jag läste listan tyckte jag lite synd om stackaren som hade det så. Sekunden efter insåg jag att det är jag själv.

---

Jag har haft det väldigt mysigt ikväll. Då det är något fel på värmen har vi tänt massa ljus istället, vilket ju bara gjort det hela lite mysigare. Fortsatte skriva och insåg att jag var osammanhängande. Finns inte mycket mer att berätta egentligen. Har haft en bra kväll. Jag är nöjd. Och när jag följde My hem så blev jag så förundrad eller egentligen kanske förskräckt över hu många som sätter upp blinkande ljus på sina balkonger.. Usch och fy, det ser verkligen illa ut. Jag är lite tacksam över att bo i ett villa-område och inte bland lägenhetshusen..

Börjar jobba om 9.5 timme, så kanske är dags att krypa till kojs. Hoppas bara att jag kan somna. Det är ju sannerligen ingen garanti.

//Martina

Och SÅ lät MITT 00-tal..

För en vecka sen skrev Jonas på Barstol hur hans 00-tal lät. Så nu replikerar jag och gör det samma.. som utlovat.

Mitt liv är, har varit och kommer alltid vara präglat av musik. Så att skriva om vilka artister som spelats mest under 2000-talets första decennium är lite svårt. Jonas skrev om vilka skivor, och jag kommer fokusera på artister. Även om jag nog tipsar om det bästa albumet enligt mig.

Då kör vi. Följande artister och album har präglat mitt första decennium på 2000-talet.

Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Hela jag fylls av nostalgi bara jag tänker på det. Är så mycket som är inbakat i det hela. Känslor. Kan varenda låtrad utantill. Har även sett honom live några gånger under detta decennium.

Broder Daniel -Cruel Town
Även Broder Daniel har jag haft turen att se live. Det är av förklarliga skäl ett antal år sedan. Minns fortfarande när "There´s no time for us" framfördes akustiskt. Åh, ja det var tider det. Har tyvärr legat i ide under några år nu.. Sen så ramlade de tillbaka i mitt liv i våras och nu får de minsann stanna.

Timbuktu - The botten is nådd
Lite annan genre än de två första. Och jag minns inte varför jag lyssnat på denna. Den har bara följt med på nå vis. Och det är en bra platta. Jag kan alla låtar på denna med tror jag..

Peter Jöback - Personliga val
Skivan kom egentligen redan 97 och lyssnades nog på i slutet på det förra decenniet med. Men denna har följt mig ett antal gånger. Jöback tolkar kända musikallåtar. Sina favoriter. Och han gör det bra! Vissa av låtarna har varit låtar som fungerat som tröst när det varit tungt. Jag kan varenda andetag på den skivan. Och skulle nog nästan kunna ta låtarna utan skiva med..

Lars Winnerbäck - Live för dig
Denna platta var en av de första som introducerades för mig. Så fort jag hör den flyttas jag tillbaka till ett vardagsrum i Huskvarna, grabbarna som var äldre än jag. Alla som kunde texterna och känslan. Så grymt mycket känsla. Stämning! Nostalgi!! Och de andra av plattorna gillar jag med. Gillar i princip allt han gjort, men får jag bara välja en skiva, väljer jag den här.

Queen
Kan inte välja någon särskild platta. Men då Queen var ett av få band jag och T lyssnade på ihop så är de givna att ha med på listan. Då jag tillbringade halva decenniet med honom så spenderades det även med Queen. Och gör fortfarande.

Florence Valentin
Kan nästan inte skriva en motivering. Fick några halvdana inspelningar skickade till mig, efter att totalt älskat deras sound (Hovstock 2003). Dessa har jag slitit på. Har hört deras nyare plattor och så sen med och i somras hörde jag dem på Popadelica. De har blivit grymt mycket bättre, och de gamla låtarna håller fortfarande!

Sugarplum Fairy - Young and armed
Hörde dem på Hovstock 2004. Älskade musiken och har lyssnat sen dess. Introducerat ett antal vänner på dem med. Och denna deras första riktiga platta är utmärkt bilmusik. Hörde dem live för ungefär ett år sedan med. Och de är fortfarande bra. Blir nog bara bättre och bättre, även om första plattan ligger så djupt rotad att det är svårt att göra något åt.

Westlife - Westlife
Jag erkänner det, och har gjort det tidigare i bloggen. Jag gillar Westlife. Särskilt första plattan. Den lyssnar jag fortfarande då och då. Även om den nog spelades högst i början av 2000-talet.

Elton John - Made in England
Skivan kom 1995 till världen. När den kom hem till oss är oklart. Det var och är fortfarande mammas skiva. Men den är sönderspelad. För ett tag sen konstaterade jag att den fanns på spotify, så då var det bara till att börja lyssna igen.

Kan säkert lista fler, men det är de där som kommer till mig just nu. Då jag sjungit i gospelkör många av åren, är det ju mycket gospel som präglat mig med. Barnkörledare har jag också varit. Musik, som sagt, kommer alltid vara en del av mig. Det går inte att göra så mycket åt. Inte för att jag vill heller.

Jag har även introducerats för massor av ny musik och artister det sista. Artister som garanterat kommer att stanna, Melissa Horn, Hello Saferide, Shinedown, Laleh, Helena Josefsson, Five for fighting, Girls Aloud.... med flera med flera..

//Martina

värt ett försök.

Jag är ju så svår att få upp på morgnarna. Så nu lägger jag ner snoozningen 1 dag. Funkar det så givetvis fler. Har ställt, 1 larm. Hör och häpna. Vanligtvis 9. Har skjutit iväg telefonen med så jag måste kliva upp för att hämta den.. Fiffigt va!

Jag är medveten om att många gör så. Men jag har alltid dragit mig för det, känns så jobbigt. Men har satt det så att jag kan snooza en gång trots allt. Eller i princip i 25 minuter för börjar visst lite senare imon.

Men 25 minuter är bra mycket bättre än över timmen som det brukar.

//Martina

Tid!!

Jag fick en tid. Skickade in igårkväll ganska sent. Fick en tid nu på morgonen skickad till mig.

Tisdag 8.45.

Ibland är jag impad över vårdcentralen och dess snabba agerande!

//Martina

Ny plan.

Förut var planen att jag skulle hinna klart med kursen innan fredag. Det kommer jag inte hinna.
Ny plan är att överleva.

Har börjat utforma en plan i mitt huvud. Tänkt jättemycket på allting. Men än så länge är inte lösningen klar. Måste kolla lite detaljer. Och bara för att jag tycker en sak så tycker inte alla andra det..

Planen är nu istället att lämna in allt jag gjort i kursen, vilket är nästan hela. Förklara läget, utan krusiduller utan helt ärligt.
Fokusera på julen och det som ska göras innan dess.
Jobba och försöka att inte tänka på jobbet utanför arbetstid. Vilket kommer gå så där. Som nu tillex så måste jag tänka på jobbet, för att kunna lösa vad vi ska göra i eftermiddag..

Sen efter jul, 28:e är första dagen jag inte har något jag måste göra, fram till den 4:e januari. DÅ ska jag andas och göra klart det sista i kursen. Helst inte hemma. Jag tror att jag behöver miljöbyte. Men hur det blir den saken återstår att se.

Förövrigt hittade jag via nätet att jag kunde ansöka om tid till läkare. Skönt, nu blir det av.

och det känns förvånansvärt bra.

//Martina

..

Det skrämmer mig, att jag ännu en gång känner att jag skulle behöva ta en tablett mot huvudvärken. Jag som alltid stolt kunnat säga att "nej tack, jag äter inte tabletter.."

//Martina

ajdå, vem ställer kraven på mig?

Jag fastnade i tanken att jag skulle läsa lite om stress och stresstest via nätet.. Det var nog inge bra. Alla test säger samma sak. "Du verkar ha för mycket stress i ditt liv", "du är en stressätare", "Hög stressfaktor".... Borde väl egentligen kolla upp det hela hos en läkare. Men jag är rädd för att de ska säga att det är för mycket.

Jag vet väl egentligen det med. Kikar på symtom-listor och kan sätta ett kryss efter nästan varje grej.

Det är inte bra. Jag vet att det inte är bra. Jag har sänkt hastigheten på skolan till nästa termin. Kanske borde sänka den ännu mer. Är nog för mycket att jobba och plugga så som jag gör. Samtidigt så känner jag mig otillräcklig som inte hinner med allting. Eller som prioriterar annat kanske mest.

Samtidigt så vet jag nånstans inuti att det mest handlar om att jag inte fixar att ta tag i det jag ska. Att det är för mycket.

Det stod i testsvaren, "Vem ställer kraven på dig?". Är det jobbet, skolan eller du själv... Och det är nog lite av allt tror jag. Suck. Appropå krav, nu måste jag nog återgå till det här med att skriva om "demens" som jag just nu gör. Har ont i huvudet men det går nog över.

//Martina

so, work work.

Blir inte mycket skrivet. Eller jo, en jäkla massa för att vara exakt. Bara inte precis här.

Nu är det tisdag, eller onsdag tillochmed om man ska gå efter klockan. Men då kändes det plötsligt stressigt, så tisdag får glatt stanna kvar en stund till i min vecka. Ska krypa ner och sova. Var en timme sen jag loggade ut från den ena chatten med tanken att jag skulle krypa till kojs. Men dock var jag kvar i den andra och hamnade (som vanligt) i ett samtal.

Annars skriver jag mest skolarbeten. Har 1.5 uppgift kvar nu, efter en tapper insats efter jobbet igår. Imorgon är jag "ledig" så då får det banne mig bli plugg som är dagens huvudsysselsättning.

Har jobbat idag med. Jobbar ett antal timmar extra denna veckan. Bara helledig onsdag och söndag. Torsdag, är min korta dag då jag jobbar mellan 14-17, annars har jag hyfsat långa dagar. Om man jämför med min vanliga arbetstid. Dessutom har jag ju kursen att göra klart denna veckan. Har egentligen till den 26:e, men jag vill vara klar senast fredag. Så jag kan ta helg sen och njuta av allt jag måste göra. Ska eventuellt åka en sväng till Göteborg även i helgen, fira kusinen som fyller år. Just idag (om man tänker att det är onsdag) faktiskt.

Har många tankar som flyger runt just nu. Mycket som skulle kunna behöva komma på pränt. Men det får bli en annan dag.

Godnatt

//Martina

Söndag

Dagens o-lycka 1: Sov dåligt och för lite.

Dagens lycka 1: Gjorde trots det klart en uppgift på förmiddagen.

Dagens lycka 2: A6 med My och Andreas. Fick köpt julklappen till Juni och åt första målet mat på ett dygn.

Dagens o-lycka 2: Hormonstinna kvinnor får man minsann akta sig för då och då.. Tur att jag vet att det går över om några månader.. Mer synd om Andreas som måste bo ihop med henne.. haha.. ;)

Dagens lycka 3: Luciatåg i Kristine Kyrka. Några gamla barnkörbarn och massa nya. Så stämningsfullt och vackert. Och jag satt där med My (som lugnat ner sig igen) och vi var alldeles lyckliga och julfyllda båda två. Jag vill leda barnkör igen!

Dagens o-lycka 3: Somnade på eftermiddagen till tonerna av svts luciatåg.. och nja, jag hade mkt mer stämning under barnkörernas framträdande. Var jättetrött, men dumt, för nu kan jag ju inte sova tackvare det.

Dagens o-lycka 4: Blev inget mer pluggande idag. Fast jag borde ha..

Dagens lycka 4: Fick diskat min disk som jag skjutit upp några dagar.

Dagens lycka 5 och 6: Fina vänner i telefon (och rent digitalt)!

Summa sumarum Söndag: 6 lyckor och 4 o-lyckor. Skönt att det mest vart positivt iallafall.

Imorgon jobba. Ibland undrar jag varför jag är för snäll. Men men, some extra money har aldrig skadat!

//Martina

Lördag

Första lyckan, klänningen som jag trodde var för liten satt löst.

Andra lyckan, hann med att både köpa paket till födelsedagsbarnet, julklapp till syster och böcker till mig själv på den korta stund jag hade på mig på stan.

Tredje lyckan, mammas hemmagjorda smörgåstårta

Första o-lyckan, en ovälkommen och bortglömd mens.

Fjärde lyckan, ostkaka

Femte lyckan, träffa Yenny och Manni.

Sjätte lyckan, hemgjord glögg, vin och ännu mer trevligt sällskap

Andra o-lyckan, varför känner killar ett sånt behov av att visa att de har pengar? Och varför ska man åka taxi när det är kort väg att gå?! Jag som annars känner mig lat när jag åker buss. Men tja, jag är väl för snål för att åka taxi kanske. Jag slapp ju med, bra att jag kan stå på mig!

Sjunde lyckan, minen på killen som stod bredvid när jag och Nai pussades hejdå. En ytterst oskyldig hejdåpuss, men grabben bredvid såg ut som han fått en tidig julklapp. Förstår inte riktigt grejen med att killar tycker så bra om att se tjejer pussas.. hade väl vart skillnad om vi hånglat. Men riktigt så brukar jag inte bete mig med mina kompisar.

Summa sumarum lördag: 7 lyckor och 2 o-lyckor. Bra!

Fredagens positiva

Har hävt ur mig elände idag. Men jag har trots allt när dagen sammanfattas haft en ganska bra dag. Eller iallafall så lyckades jag vända på den till det.

Jag har idag:

*Rensat avloppet i duschen. Två gånger.. (Det räckte visst inte med en gång)
*Gjort färdigt 1 uppgift. Vilket innebär att jag har 4 kvar nu.. Eller ja, 3.5 kanske tillochmed.
*Köpt en ny baddräkt. Helt spontant. Behövde ju en ny och är vansinnigt tacksam att jag aldrig hann beställa från speedo. Eller mest kanske att de inte hade några fina. Men när vi kom till badhuset sålde de ut baddräkter för halva priset. Och idag var sista dagen. Hittade en snygg speedo för 175 kronor. Klart godkänt.
*Då vi kom iväg senare än tänkt, hann jag inte simma så långt. Så dagens simtur bidde bara 600. Men huvudsaken är väl trots allt att jag gick dit o simmade. Var dessutom skönt att ha med mig My. Slippa gå själv.
*Skrattat så jag gråtit nästan. Trams och flams. Precis så det ska vara.
*Suddat ut "svartskalle" på motorhuven på en bil. Någon hade skrivit det i snön, och det tycker jag är så onödigt. Så jag och My la jackärmarna mot motorhuvuden och suddade ut det hela. Borde kanske skrivit "hej" på restrerande snön. Så de hade blivit glada istället.
*Följt My hem och sedan gått tillbaka. Dock borde jag haft vinterskorna, för det var snorhalt. Och vantar för det var skitkallt. Men vad gör man inte för sina vänner.

Så dagen blev bra tillslut. Valde nu att skriva allt som var bra med dagen, det andra har jag ju redan avhandlat under dagen.

Imorgon, eller ja idag är det ju. Så gäller följande: Köpa paket till "bror", gå på kalas vid ett och äta mammas fantastiska smörgåstårta.. Sedan bjuder kvällen på glöggfest, och kanske även lite liveband. Får se det..

Blir inte mycket tid över. Men blir det någon, så vet jag vad jag kan spendera den med...

//Martina

ångest..

Ibland är det en total ihopbrytning som är precis det man behöver för att orka vidare.
Tårar och ångest och panik och lusten att bara skrika...

Ser grymt mycket fram emot simningen ikväll. Kunna ta ut mig rent fysiskt. Har varit inne hela dagen, förutom den lilla stunden när jag hämtade posten. Suck, det är fan inte bra att inte få luften.

Och jag blir så matt när jag tänker på allt som ska hinnas med. Och ännu mer matt när det är den här himla kursen som tar upp så mycket tid. Det enda rätta hade varit att säga nej till allt i helgen och bara plugga, plugga, plugga. Så att jag kan andas sen. Men, då kommer jag kvävas nånstans på vägen.

Nej, om jag ska ta mig ur detta. Så blir det till att flytta datorn och docka fast den i högtalarna igen, så att jag kan sätta på musik och sjunga i full volym. Hur ska jag annars kunna komma nån vart?

Jag skulle vilja ha något jag kan kasta i något hårt så att det går sönder. Det vore skönt.

..Men mest vill jag ha en famn att bryta ihop i.

//Martina

Ställningen är återställd

För det första, namnändringen har gått igenom. Numera heter jag, som det så vackert heter, mitt flicknamn igen. Även om jag har vant mig vid att heta T´s efternamn. Gillar ju egentligen inte ens mitt eget. Men känns fånigt att ha hans efternamn när vi inte är gifta längre.

För det andra, inte nog med att jag saknar motivation till pluggandet. När jag hoppade in i duschen för att jag tänkte att det var lättare att plugga om man inte känner sig som ett sunkigt äckel, så räknade jag med att det skulle gå fort. Inte med att det dels skulle vara något fel på duschmunstycket, så att jag var tvungen att duscha med strålen från slangen = tar mycket längre tid och skvätte dessutom över duschkabinen och blötte ner mobilen som låg på tvättmaskinen. Dessutom är det visst stopp igen i avloppet = behövde stänga av flera gånger och vänta ut att vattnet skulle rinna igenom.

För det tredje, kommer jag inte skriva om hur fantastisk konserten var. Inte nu iallafall. För nu måste jag skriva om vad social omsorg är och hur man skulle bemött problemen i mina drömmars stad om de hade skett i nutid.

För det fjärde, ikväll ska jag och My först simma och sedan gå hem hit och se på idol-finalen. DET är dagens enda höjdpunkt, förutom att sen få gå och lägga sig igen.

För det femte, vad köper man till en 15-årig kille som fyller år och bara önskar sig pengar. Jag ger inte pengar, så enkelt är det. Presentkort är gränsfall. Men jag gillar inte den enkla lösningen. Och jag tycker inte om att ens present säger "du är värd så här mycket". Kalaset är klockan ett imorgon. Innan dess får jag väl ta mig till A6 och handla.

För det sjätte, jag uppskattar ärligheten, även om det på sätt och vis är jobbigt att höra den också. Men jag tycker det säger mycket om en person när den kan vara ärlig, fast den vet att det är kört.

//Martina

För sällan..

Man borde göra sånt här oftare. Äta frukost i mysbelysning med någon man tycker om!! Hade Linnea hos mig efter gårdagens fantastiska konsert. Får skriva mer senare, men jag är nöjd. Jag är så nöjd. Och Lasse levererade som vanligt!

Många favoritlåtar var dessutom med, och snyggt ljus.

Snart jobb, sitter i långkalsonger och arbetströjorna. Så ett par jeans och ytterkläder är väl på sin plats. Förövrigt fick jag en så fin kommentar på min blogg igår, den värmde. Särskilt för att den var från en person som definitivt inte hade behövt säga något. Det är de oväntade meningarna som är de bästa.

Ha en fin dag allesammen!

//Martina

Usch, mailen hånler emot mig

Varje gång jag loggar in på min mail, så har jag 6 olästa meddelanden. Samtliga från arbetsförmedlingen. Inte så mycket för att de vill mig något som att jag själv tipsat mig om jobb, jag lite halvhjärtat skulle vilja söka.

De flesta kan jag dessutom radera. Men det blir inte av.

Som så mycket annat i mitt liv så blir det inte av. Det känns inte viktigt. Samtidigt så hånler de förbannade mailen åt mig varje gång jag ser dem. För att de är olästa. För att jag inte ens vill trycka på dem. För jag vill inte söka de jobben.

Just nu behöver jag heller inte söka något mer jobb. Jag har nog som jag har det, med skolan och allt. Ska tillochmed sänka skolhastigheten till våren. Allt för att dryga ut csn.. eller äh, jag ljuger. Jag orkar inte heller.

Tycker det är skitjobbigt och tråkigt och eländigt att läsa en utbildning jag inte tycker ger mig något. Därför jag hoppas på bättre tider...

//Martina

Den första rösten..

Det är lurigt, spelar liksom ingen roll hur länge man vart vaken. Så länge man har hållt tyst under de timmarna, så låter rösten konstigt när man väl använder den.

Har ofta fått höra ganska sent på dagen att "Men Martina, sover du?!" och jag blir förvånad och känner att jag har vart vaken alldeles för länge för att bli anklagad för det. Sen inser jag att jag inte pratat, och tydligen inte sjungit heller och får då det hela förklarat.

Men man glömmer det hela tiden tycker jag, just det här med att man tänker sig att man ska låta på ett visst sätt och sedan kommer det på tok fel toner ut ur munnen. Som nyss, jag kom o tänka på en låt, och började sjunga. Slutade sjunga o skrattade nästan åt mitt eget hemska kraxande. Jag anser ändå mig vara ganska bra på det här med att sjunga. Men icke då. Inte opratad morgonröst.

För ett tag sen åkte jag buss på eftermiddagen, och insåg att när jag lämnade fram mina pengar och sa "ungdom", så var det första ordet jag sa på hela dagen. Det var också en lite underlig känsla. Stackars busschaufför som fick mitt kraxande.

Nä, nu har jag nog inte tid att filosofera mer. Nu ska jag ta tag i livet lite. Jag har mycket som ska göras idag. Paket som jag skulle skickat förra veckan, ska äntligen få skickas iväg. Tavlorna jag började måla igår, ska jag inspektera och se om de duger även idag. Sen är det ju allt annat, lite mindre roligt som ska göras. Men är så ledsamt att skriva ut att jag ska plugga o allt vad det är. Så jag låter bli.

//Martina

10 minuter kvar

Sen är boken slut. Äntligen. Fast nu är den så spännande och sorglig, så nu hade den gärna fått fortsätta lite.. Jag är nog knäpp på riktigt tror jag.

Om ett tag är det dags att åka till jobbet. Laga mat, diska och duscha typ innan jag åker. I eftermiddag eventuellt till mamma o äta och julpyssla.

//Martina

Morot, muta.. något?

Jag blir så lack på mig själv.
Bara så ni vet.

Funderar på att muta mig själv med pizza, men det är tveksamt om det hjälper.

//Martina

Struts!

Igår blev en bra dag. Först en fika med Jennie här hemma, som bjöd på många nya artisttips, mycket prat och flera koppar te. Sen var det att göra i ordning sig det sista och åka ner till bowlinghallen för att möta upp med kollegor och arbetsledare. Ölbowling stod på programmet och vårt lag vann gentemot det andra laget.. Trots att jag var med. Lyckades också få min enda strike just när det var vinstchans på öl/cider. (Det gäller ju att välja rätt tillfälle helt klart).

Sen bar det av till Karlssons en kort sväng, för att mellanlanda en kort stund innan matreservation på Twin. Efter noggrant funderande valde jag att för första gången i mitt liv äta struts. Något jag inte ångrar alls, för det var kalasgott. Det blir det fler gånger! Efter mycket skratt och samtal var det dags att bryta upp och tacka för en trevlig kväll. Ännu trevligare av det faktum att jobbet betalade...

Jag fortsatte ut med en kompis som lyckades (mot min vilja och innan jag riktigt han reagera) bjuda mig först på inträdet och senare på en öl. Inte att jag inte är tacksam som så, men jag har ju så svårt för det där när någon annan betalar. Men det blev roligt, snackade och dansade. Träffade några gamla klasskompisar med så det var kul.

Dock förstår jag inte grejen, varför kan man inte gå ut med en killkompis utan att folk räknar med att man ligger med varann?! Fick frågan flera gånger igår. Och jag begriper det inte. Varför är det vad folk räknar med före de tror att det är en kompis eller för all del respektive.

Idag vaknade jag 45 minuter innan jag skulle vara på stan och möta Ida och Karin med prins och prinsessor och äta lunch. Men jag hann. Sedan mötte jag upp med Amy och gick o kikade när Linnea skulle spela upp en monolog. Och vad vi hade missat var att det skulle vara lite plockmat och vin till föreställningen. Men inte oss emot.

Efter föreställningen åkte jag och hämtade trollungen som jag ska passa till imon. Först åkte vi och handlade och Theo underhöll bussen med sina tankar och funderingar. Tydligen ska han gifta sig med Evelina hos sin dagmamma. Där ser man, han blir stor fort pojken. Jag var tydligen bjuden, och det är ju aldrig fel. Dessutom sa han en så söt sak, så storasysterhjärtat smalte totalt.

"Jag önskar att jag hade en lillebror, så att jag kunde ta med honom till dig." Den tanken kom när vi åkte förbi badet och någon kompis hade en bror som den brukade ta med dit.

Vi köpte pepparkaksdeg, men den blev det sen inget av iallafall. Däremot blev det ugnspannkaka, och det minns jag inte när jag lagade sist. Men det var prompt vad Theo skulle ha, så varför inte.

Kvällen i övrigt har bjudit på alfons, grisspel och mys. Att få gosa sig till sömns är ju inte fel. Och som vilken småbarnsförälder som helst så somnade jag även vid nattningen. Sov ett par timmar innan jag gick upp.

Misstänker att Theo kommer vara vaken bra mycket tidigare än mig imorgon. Så är väl bäst att krypa ner så man orkar med den prestationen att kliva upp.

//Martina

sova sova sova säng säng säng sova sova

Klockan är 04.11, och jag är vaken. Matt på sätt o vis i kroppen. Lite orolig, mest för att jag ännu en natt är vaken. Låter klockan fortsätta stå på 7.15 med tanken att jag då kanske kan somna tidigare imorgon. Försöka bryta mönstret. Det går troligtvis inte så lätt. Men försöka duger.

Jennie kommer på förmiddagen nån gång, vet inte riktigt när. Men det blir bra oavsett. Ska bli fint att ses nu, för det var så länge sen.

Såg en film som jag tänkte att jag skulle kunna somna till. Och tänkte att när jag känner att kroppen tycker det är dags, slänga iväg handen till mellanslagstangenten och pausa tills senare. Det funkade inte. Slutade med att jag grät istället, över att filmen var så sorglig.

En sång för Martin. Om alzheimers med Sven Wolter. Har tänkt se den så länge, men aldrig blivit av. Och av någon anledning kom jag fram till att det var dags just ikväll. Sorgligt och jobbigt och nära kändes den. Var nog inte så taktiskt att dels se den själv, och dels se den nu.

Nu när min kropp mår illa och känns orolig och stressad. Illamåendet är antingen hunger eller brist på sömn. Brukar gå hand i hand de där två.

Förövrigt har jag börjat lyssna på Mina drömmars stad, som jag har plågat mig igenom. Den är bättre i ljudboksform, för då kan jag ta in den. Samtidigt som jag kan göra annat under tiden. Effektivt, eller hur!

Nu ska jag försöka, ännu en gång att somna in.

//Martina

"Jag jobbar som pedagogisk personlig assistent"

Så står det numera på ryggen på de arbetskläder vi fick idag.. Så nu vet alla.. De gick bra att jobba i dem, och det gick precis lika bra att sova i dem när jag kom hem igen..

Sov fyra timmar i natt. Börjar bli grymt trött på det här med att inte kunna sova. Och funderar allvarligt på att gå och försöka få tag på något som kan hjälpa mig somna. För det är grymt opeppande att ligga vaken, natt efter natt efter natt.. Menar inte att jag konstant ska behöva ta något. Men behöver ta något så jag kan vända tillbaka tiden ett tag. Även om det känns som en drastisk lösning.

Eftersom jag somnade strax efter jag kom hem, har jag inte lagat mat ännu. Men nu så! Sen blir det en kamp med böckerna ett tag innan jag ger upp för dagen.

(Är så mysigt nu när julgardinerna är uppe, stjärnorna lyser och en julstjärna står i fönstret. Dessutom hänger det en julkula i gardinstången, en stor med en katt med tomteluva på sig..)

//Martina

Blå himmel, sol, frost...

..en strålande dag i Jönköping. Som jag helt klart inte utnyttjat.

10 minuter var jag ute. När jag gick till badhuset och när jag gick hem. Borde kanske gått ut och sprungit/powerwalkat och utnyttjat vädret. Men var liksom inställd på att simma. Tänkte att jag skulle öka mina 1000 till 1500 och det hade troligtvis gått. Men inte när det hoppar i en gubbe med massa parfym.. Helt galet han låg kanske 20 meter före mig men trots det kunde jag inte andas nästan. Fick anstränga mig för att ta de sista 100 iallafall så jag inte hamnade under 1000. Var inte alls lika svimfärdig som när jag kom upp förra gången och slut. Så det känns bra. Då går det framåt!

Ska snart möta upp syster på A6 och lämna in hårddisken. Himla fiffigt, så slapp jag åka och hämta kvittot hos pappa. Man får ju inte vara dum. Två flugor i en smäll. Lämna in hdd och få träffa syster. Good thinking.

Sen hem och ta tag i den där storstädningen.

//Martina

Det skulle liksom inte bli bra

Jag skulle kunna haspla ur mig att dagen inte vart så bra. Ingenting blev som jag tänkt. Framförallt inte förra nattens sömn. Och jag har inte gjort det jag ska, förutom att handla.

Har ätit hyfsat bra hela dagen iallafall. Det är ju alltid något.

Skrev en lista med allt som jag måste göra. 20 punkter kom jag på spontant. Och då var en punkt egentligen typ 8. Men jag skrev ihop den för att det skulle kännas bättre.

Men jag kan inte beklaga mig, för i grund och botten mår jag faktiskt bra. I grund och botten så är jag rätt glad faktiskt tillochmed. Men det flyter bort lite i det stora hela. För alla krav och alla måsten trycker ner mig.

Var så skönt hela helgen, för då behövde jag inte klura på det. Kanske borde göra ett schema istället för att göra en lista. Mest borde jag få massage. Någon frivillig?

Skulle simmat idag, men ja. Jag gjorde ju ingenting jag hade tänkt. Så får ta det imorgon. Hoppas ryggen mår bättre efter det med.

Godnatt.

//Martina

Helt sant.

Ibland är jag vansinnigt glad åt att ha fel.

//Martina