Jag är så lycklig.

Det är inte klokt hur det kan bli.

Alldeles lycklig hela jag.

Och alldeles säker på att lyckan kommer vara, länge!

Känns skönt, för vill verkligen att det ska fungera mellan oss.
Och egentligen har jag inga tvivel. Eller vad säger jag,

jag har på riktigt inte ett uns tvivel i kroppen.

Känns galet, för så har det aldrig känts förut. 
Innan har jag alltid haft något som gör att jag tvekar.
Men inte nu, inte ens distansen känns som ett problem.

Klart att det är jobbigt att inte få kramas när som helst,
eller kunna sova ihop på en vardag.

Men jag är samtidigt så säker på att när helgerna kommer och vi ses,
så kommer det kännas bra.

Jag har verkligen träffat rätt.
Jag hoppas innerligt att detta kommer vara. Länge!
Och jag vet att han känner lika. Det är väl det bästa av alltihop egentligen.
Att vi tänker likadant.

Bara för att jag skriver om det så vill jag ha fredag. Nu! 
Hade verkligen varit mysigt att få krypa ner och veta att det fanns 
någon som höll om mig, med kärlek.
Och som andas i min nacke, så jag kan somna med lugnet i kroppen.

Åh, vad jag saknade dig nu helt plötsligt!

//Martina

(Dessutom började jag mitt nygamla jobb idag, och det kändes underbart. Alla var så glada att se mig. Och jag fick kramar till höger och vänster. Och ikväll hade jag dessutom underbara Stina på besök. Lagade god mat, drack lite vin och pratade med lycka i rösterna. Precis som det ska vara!)